Det var inte kul när klockan ringde imorse, det var som att man hörde något långt, långt borta men inte förstod vad det var. Upp kom jag iafl och till jobbet tog jag mig. Nu har jag suttit på jobbet i lite mer än en timme och jag känner hur tröttheten kommer krypande mer och mer. Hur jag ska orka med den här dagen utan en ordentlig rast ska bli intressant, men jag vet ju att jag kommer klara det- man gör det man måste helt enkelt trots att jag helst av allt bara skulle vilja ligga i sängen och snarka vidare.