Nyårsafton för mig brukar alltid vara en mysig och trevlig kväll med skål och kärlek vid 12-slaget. Så var det inte den här gången. Utan att överdriva så var det här det värsta nyåret någonsin!

 

Meeen, vi hade en jättetrevlig eftermiddag/kväll hos goda vänner i Kolarvik innan vi åkte hem med febrig lillfis och storfis med mancold. Dessa snorjärsar bäddade jag ner i sängen med Pettson&Findus på datorn medan jag satt och kollade på teve. Däremot var det så tråkigt att vara vaken själv så jag valde att lägga mig i sängen vid 23 jag med.

 

Det var där och då mardrömmen sakta men säkert kom krypande. Jag har alltid tyckt om fyrverkerier och att titta på dessa spektakel har jag alltid njutit av, i år låg jag livrädd i sängen och trodde att det var krig precis utanför huset. Det gick så långt att jag väntade mig att det när som helst skulle storma in soldater och med tvång slita upp oss ur sängen, göra diverse hemska saker med oss och sedan mörda oss. Den här nyårsnatten fick mig att på ett annat sätt inse vad många av alla flyktingar som kommer hit idag har varit med om.

 

Vart den här känslan kom ifrån har jag inte en aning om, jag vet bara att jag nog aldrig har varit så rädd i hela mitt liv. Tack och lov sov både T och Rio tryggt bredvid mig så de slapp dela min oro.

 

Hoppas iafl att ni andra hade en fin nyårsnatt. :)

Kram!